Det är mycket vanligt att små barn får öroninflammation. Oftast är den en del av en vanlig förkylning och är då vanligen lindrig. Den kan också komma som en följdsjukdom efter mässling eller någon annan kraftig infektion som satt ned motståndskraften hos barnet. En del barn får upprepade öroninflammationer utan andra symtom, framför allt under vinterhalvåret. I skolåldern, då örontrumpeterna blivit vidare och barnets allmänna infektionsförsvar ökat, är det mindre vanligt att det får öroninflammation. Öroninflammation orsakas av bakterier som genom örontrumpeten tränger upp i mellan örat. När slemhinnan sväller av inflammationen täpper den till och bakterierna stannar kvar och förökar sig i mellanörat. Detta händer särskilt hos små barn som har smal örontrumpet och hos barn med förstorade polyper. En inflammation medför också ökad vätskebildning från slemhinnan. Många gånger sväller örontrumpeten igen vid en förkylning. Då kan det bli en vätskeansamlingi mellanörat utan att bakterier är närvarande. Detta är ofta lika smärtsamt som en varig öroninflammation. Ibland kvarstår lock för örat en vecka eller mer efter inflammationen.
Förlopp
Hos riktigt små barn kan det vara svårt att avgöra om det är fråga om öroninflammation. Barnet har kanske feber, skriker utan uppehåll, men har i övrigt inga symtom. Man kan trycka försiktigt med fingret över hörselgången. Allting är så mjukt hos babyn att den inflammerade trumhinnan ömmar och barnet reagerar för smärtan genom att skrika. Lite större barn, som ännu inte kan meddela sig, brukar ta sig åt örat eller vrida huvudet från den ena sidan till den andra. De skriker och låter sig inte tröstas. Öronvärken brukar vara mycket intensiv och kan utan behandling vara i flera dagar. Värken kommer av att det bildas ett övertryck i mellanörat av den vätska eller det var som bildats och samlats innanför trumhinnan. Trumhinnan blir röd och utspänd. Ibland går det hål på hinnan redan efter ett par timmar och varet rinner ut genom hörselgången. Då brukar också smärtan försvinna. Öroninflammationen brukar särskilt ge sig till känna på kvällen, ofta när barnet redan sovit en stund. Det beror på att öron trumpeten lättare blir avstängd när barnet ligger ner. Barnet brukar få feber i samband med öroninflammationen, upp till 38 — 39grader, ibland ännu högre. Men det kan förekomma att öroninflammation inte ger vare sig värk eller feber.
Behandling
- Öroninflammation behandlas vanligen med smärtlindring och näsdroppar. Kontakta läkare. Det finns risk för hörselnedsättning om inflammationen misssköts.
- Om öroninflammationen ger sig tillkänna sent på kvällen eller på natten, vilket ofta händer, kan man mycket väl vänta med läkarbesöket till följande dag, såvida inte barnet är mycket påverkat eller nedanstående åtgärder är utan effekt.
- Låt barnet ligga högt med huvudet, nästan halvsittande, det kan minska smärtan.
- Ge barnet något smärtlindrande, t ex barnalbyl eller alvedon. Slemhinne avsvällande näsdroppar givna på rätt sätt (sök Använd medicinen rätt) ger oftast snar lindring. Har barnet benägenhet för öroninflammation bör man ha näsdroppar hemma. De är receptbelagda. En oskyldig öroninflammation går ofta över till nästa dag med dessa åtgärder.
- En varig öroninflammation är vanligen läkt efter en penicillinkur på sju till tio dagar.
- Det är viktigt att barnets hörsel kontrolleras efter behandlingen.
- Förr var det ganska vanligt att man tog hål på trumhinnan vid öroninflammationför att minska trycket och ta bort smärtan. Detta görs sällan numera. Men det händer att trumhinnan brister av sig själv. Detta behöver inte ge några framtida skador. Vid kvarstående vätske ansamling i mellanörat kan det dock iblandvara motiverat med ett trumhinnestick.
- En ny metod att förebygga upprepade öroninflammationer är att operera in ett litet plaströr genom trumhinnan. Detta gör att mellanörat hålls torrt och kan innebära slutet på de upprepade inflammationerna. Detta hjälper tyvärr inte alla barn. Man börjar allt mer använda gammaglobulin för att få bukt med täta öroninflammationer.
Komplikationer
Upprepade öroninflammationer eller en misskött inflammation kan ge upphov till bestående hörselskador. Kontakta barnavårdscentral eller öronläkare om du misstänker att barnets hörsel är dålig.
Örat består av tre delar, ytterörat, mellanörat och innerörat. Ytterörat består av den yttre öronmusslan och av hörselgången. I hörselgångensbotten sitter trumhinnan och bildar gränsen mellan ytterörat och mellanörat. Mellanörat består av små hålrum i tinningbenet. Väggarna är klädda medslemhinnor och håligheterna är fyllda med luft. I det största hålrummet, trumhålan, sitter de tre hörselbenen, hammaren, städet och stigbygeln. Trumhålan står i förbindelse med svalget genom en smal gång, örontrumpeten. I innerörat finns den vätskefyllda snäckan som är det egentliga hörselorganet. Den innehåller hörselsinnesceller som sänder impulser till hörselcentrum, som uppfattar och tolkar signalerna. Innerörat innehåller också vårt balansorgan, båggångarna.
När slemhinnorna under stämbanden svullnarträngs passagen ihop och barnet får svårt att andas.
